När mannen föreslog att vi skulle flytta till Göteborg från Örebro såg jag livet vid havet, massa goda skaldjur och många underbara dagar i storstan!
Livet blir inte alltid som man tänkt sig , inte sant?

När man är föräldrarledig och inte bara vill lära känna folk som har barn är man illa ute. Har man barn verkar det vara någon oskriven regel att man bara får umgås med barnfamiljer. Jag har absolut inget emot alla jag lärt känna här som har barn, inte det jag menar. Jag menar bara att jag skulle älska att ta med en vän in till stan och bara äta och dricka gott utan att ha dåligt samvete för att T inte är med.
Är det bara jag som behöver egen tid efter jag blivit mamma? Är rätt säker på att svaret är Nej!

Nu har vi äntligen lärt känna ett trevlig par som bor nära oss, vi har gått på promenader med barnen men även varit iväg själva på en mässa, stort tack för det!! Sånt gillar jag!
Nu ska ju självklart detta par flytta till andra sidan stan, inte det att jag inte är glad för deras skull för det är jag verkligen!!

Men ska jag börja om nu och leta vänner eller ska jag bara lägga ner och inse att de är svårt att lära känna folk när man inte jobbar ?
Om det blir det sistnämnda känns de som månaderna fram till januari då det är min tur att jobba kommer kännas som 1000 år. ..

Ibland längtar jag faktiskt tillbaka till mina vänner i Örebro ! <3

Idag steg vi upp tidigt och begav oss till Floda tillsammans med våra nya vänner Johanna och Eddie. Efter lite parkeringsletande var vi äntligen på plats. En lagom stor lokal med lagom många barn och föräldrar. De andra barnen lekte och hade kul medan Timothy satt i mitt knä och pratade och tyckte livet var rätt så bra. Denna ÖF var riktigt mysig, alldeles lagom för oss, inget Jesus och lite lagom lugnt!

När vi kom hem tog vi en promenad med Maltisen och nu lyssnar jag på T som sitter i babysittern och pratar, livet är rätt bra !

Som jag lovade igår kommer här ett inlägg om vår älskade son. Vi minns det som igår men ändå känns det som han har funnits hos oss jämt. Som en god vän skrev på sin Facebook " visst visste man att det är stort att få barn men såhär stort hade man aldrig kunna föreställa sig". När lilla T kom till världen förändrades allt, livet fick en helt annan mening och vi blev plötsligt 3 och en liten familj . Att följa Timothys utveckling är som en berg och dalbana , för det mesta väldigt rolig men inte utan att man ibland åker rakt ner i ett djupt hål av oro. När jag var gravid sa folk hela tiden " passa på att göra de här nu för sen kommer du inte kunna göra det". Alla som träffat T är så fascinerade av att han är så lugn, glad och vi faktiskt kan ha med honom överallt utan problem. Jag tror att många lyssnar på orden "passa på" och därefter lever sitt liv så. Jag gav mig sjutton på att T skulle följa med mig vare sig det var till affärerna eller till stallet , allt går! Sen kan jag tillägga att T inte haft kollik så dom föräldrarna förstår jag att det blir annorlunda för.

Vem är då vår lilla skatt? En helt underbar individ som för det mesta är väldigt glad. Han blir allt mer och mer medveten om sin vardag. Han är en bestämd och envis liten filur som älskar att prata, se söt ut och mysa med sin mamma och pappa.

Det finns väl inte så mycket mer att skriva än att vi älskar vår lilla gullebjörn till månen och tillbaka!

Det här är väl min 100 blogg ungefär , men det känns annorlunda på något sätt. Nu har jag något att blogga om, vår älskade sons framsteg och mina egna tankar i denna föräldrarjungel.

När folk säger att man är ledig när man går hemma med ett barn på några månader undra jag om dom någonsin har upplevt denna period i sitt liv? Jag kan helt ärligt erkänna att jag vissa dagar hade jag mer än gärna stigit upp klockan 6 på morgonen bara för att få jobba.

Vad är då ledighet för mig undrar du säkert? Jo, igår upplevde jag riktig ledighet. Det började med sovmorgon och fortsatte i och för sig med lite städning och undanplock. Därefter kom räddningen och nytankning av veckans energi , RIDNING i underbart väder och fin natur! Det finns inget annat i denna värld som får mig att koppla av som ridningen gör. Det är underbart att höra hovarna som dundrar fram på skogsstigen samtidigt som man känner naturens doft!
Att man helt plötsligt får ny energi och plötsligt får vara Mia och inte bara Mamma!

Imorgon tänker jag skriva om vår underbara son. Han är trots alla förändringar i livet det bästa som någonsin hänt oss!